Nollning - gotta love it
Nu är det över, nollningen. Det var så sjukt roligt och jag skulle vilja göra det igen. Det enda som jag behöver då är en vecka för att kurera mig och sedan kan jag vara på gång igen. Men man gör det bara en gång och nu är det färdigt.
Till alla er som känner att jag varit dålig på att höra av mig - förlåt. Men jag är inte ensam om att känna att man inte hinner prata med någon under nollningen och då man tillslut får två timmars rast på dagen vill man bara slänga sig på sängen och tänka på ingenting alls.
Det bästa med nollningen var absolut att bygga en egen flotte och mot de andra programmen tävla över Nissan och tillbaka. Vår klass hittade två gigantiska plastkuber som vi band samman med plankor imellan som vi kunde stå på. Problemet var bara att att våran flotte var otroligt tung och strömmen tog den ganska snart och det slutade med att räddningstjänsten fick plocka upp oss lite längre ner av floden. Kul var det!
Vi har även festat otroligt mycket och ingen sovmorgon har vi haft heller men allt har bara varit roligt ändå så det har inte gjort så mycket att man varit trött. Varje program som nollas har en egen STAB som består av en General, Sergeant och en Straffmästare och dessa personer måste man lyda oavsett vad! Jag har fått en hel del straff av vår kära straffmästare då han faktiskt ser allt man gör... aj aj.
Sista dagen på nollningen, som var i lördags så klädde våran stab av sig sina peruker, solglasögon och masker så att vi kunde se hur de såg ut på riktigt. Förutom general, sergeant och straffmästare har vi även haft fler som varit utklädda och nollat oss. Dessa har mer fungerat som lekledare men vi hade inte heller sett hur de såg ut på riktigt. Samtliga klädde av sig och det var en stor chock! Man trodde man visste hur de såg ut, men nejdå, verkligen inte!
Det känns skönt på ett sätt att skolan ska komma igång på riktigt, så att man kan påbörja det som man flyttade hit för. Men idag var vi på en introduktion av programmet och jag ska inte sticka under stol med att man fick lite panik. Lyckligtvis delades denna panik av mina andra kära klasskamrater så det känns skönt att man sitter på samma flotte, om man säger;)
Jag och Caroline Karlsson sitter nu på högskolans bibliotek och har fixat diverse saker som vi dragit ut på lääänge. Dags att fundera på vad man ska laga till middag och gå för att inhandla det. Regnar pissmycket ute nu bara.
Nu vet ni
Till alla er som känner att jag varit dålig på att höra av mig - förlåt. Men jag är inte ensam om att känna att man inte hinner prata med någon under nollningen och då man tillslut får två timmars rast på dagen vill man bara slänga sig på sängen och tänka på ingenting alls.
Det bästa med nollningen var absolut att bygga en egen flotte och mot de andra programmen tävla över Nissan och tillbaka. Vår klass hittade två gigantiska plastkuber som vi band samman med plankor imellan som vi kunde stå på. Problemet var bara att att våran flotte var otroligt tung och strömmen tog den ganska snart och det slutade med att räddningstjänsten fick plocka upp oss lite längre ner av floden. Kul var det!
Vi har även festat otroligt mycket och ingen sovmorgon har vi haft heller men allt har bara varit roligt ändå så det har inte gjort så mycket att man varit trött. Varje program som nollas har en egen STAB som består av en General, Sergeant och en Straffmästare och dessa personer måste man lyda oavsett vad! Jag har fått en hel del straff av vår kära straffmästare då han faktiskt ser allt man gör... aj aj.
Sista dagen på nollningen, som var i lördags så klädde våran stab av sig sina peruker, solglasögon och masker så att vi kunde se hur de såg ut på riktigt. Förutom general, sergeant och straffmästare har vi även haft fler som varit utklädda och nollat oss. Dessa har mer fungerat som lekledare men vi hade inte heller sett hur de såg ut på riktigt. Samtliga klädde av sig och det var en stor chock! Man trodde man visste hur de såg ut, men nejdå, verkligen inte!
Det känns skönt på ett sätt att skolan ska komma igång på riktigt, så att man kan påbörja det som man flyttade hit för. Men idag var vi på en introduktion av programmet och jag ska inte sticka under stol med att man fick lite panik. Lyckligtvis delades denna panik av mina andra kära klasskamrater så det känns skönt att man sitter på samma flotte, om man säger;)
Jag och Caroline Karlsson sitter nu på högskolans bibliotek och har fixat diverse saker som vi dragit ut på lääänge. Dags att fundera på vad man ska laga till middag och gå för att inhandla det. Regnar pissmycket ute nu bara.
Nu vet ni
Kommentarer
Trackback
