klarat

Det trodde jag aldrig, men det känns faktiskt skit bra nu. Ikväll är min sista kväll hemma för imon flyttar jag till Halmstad.

När jag tänker på studentlivet så tänker jag mig livet i Oslo på något sätt, på gatorna där och vännerna som man umgicks med. Jag tänker mig då ett liv som ligger ganska långt ifrån det som jag lever hemma. Men så slår det mig att jag faktiskt bara ska flytta en timmes resa med tåg till Halmstad och att jag kommer stanna inom Sveriges gränser, vilket innebär att jag kan ringa alla även om jag flyttar. I Norge var det lite bök med att höras på facebook-chatten eller att man skulle bestämma en skype-date och man tappade långsamt kontakten med sina vänner hemma i Sverige. Nu har jag återfått alla fina som jag har saknat och jag blir så glad varje gång jag kommer på att jag forfarande kan ringa till alla som vanligt. Förutom Hanna Jönsson, som flyr landet till Australien, fuck her!

Innan när det varit dags för mig att åka tillbaka till Oslo efter ett besök hemma, har det alltid varit jobbigt att säga hejdå till alla, men nu slipper jag det. Inget hejdå behövs då jag kan vara i Kungsbacka på en timma och det är en lättnad som är stor! Jag är så inpräntad på att lämna allt och alla att det tar tid för mig att vänja sig vid tanken att jag faktiskt ska bo i Sverige.

Det mesta är nerpackat och ny säng är inhandlad,  so I'm all set. Jag tror dessutom att nollningen kommer bli grymt rolig och sjukt intensiv så jag längtar väldigt mycket. Känns också skönt att flytta med Caroline Karlsson så man har någon vid sin sida när man entrar dörrarna till högskolan.



Vi har som tur är andra medel att transportera våra ägodelar i.

Nu vet ni