Gästinlägg!
Min dröm har gått i uppfyllelse, äntligen får jag blogga. galet men sant.
Hittills har vi diskuterat allt det viktiga i livet, såsom Bohuslän, rävar, medelåldern på Mingel (vilken är på tok för låg) samt hur stor Klaras önskan är att få klappa Preembjörnen på nosen. Men det förstås, vem har inte tänkt den tanken? Känner att vi har fått med det mesta där. Andra ämnen som det snuddats vid är hur miljövänlig färjan är jämfört med att bygga en bro. Att det blåser ganska mycket ute. Att vi ska åka wakeboard inom en snar framtid. Att Klara visst funderar på att paddla kanot med ett fint gäng. (lagt in högsta växeln på min övertalning).
Sitter nu på färjan från Lysekil, Klara funderar på när hon skall gå upp i morgon och jag räknar på hur många timmar jag får sova.
I övrigt så letar Klara efter en cykel, ska se vad vi kan hitta i nattens dunkla ljus. Har även utlovat en djursafari och hittills har vi stött på Micke räv och Helge älg. (Klara missade dock Helge)
När jag tänker efter... Det var kanske inte riktigt så exalterande att blogga som jag trodde...
men jag säger som kvinnan, myten, legenden;
Nu vet ni.
Extraknäcker som lastbilschaufför
Skogen susar förbi utanför fönstret och djuren flyr åt alla håll och kanter, när vi kommer farande. En värld jag inte visste fanns, uppenbarar sig framför mig och tillsammans med solen som långsamt går ner, sprider det en angenäm stämning såhär på en vanlig tisdagskväll. Man sitter högt upp som på en tron och har den bästa utsikten. Kanske jag får det att låta glamorösare än vad det är, men ett utsökt sätt att umgås på. Jag sitter nämligen med Amanda Hansson när hon kör lastbilen på ett nattpass längs Bohuskusten.
Musiken är på och godispåsen är slut, vi mår bra. Mamma skickade med mig en banan men den har försvunnit spårlöst, kanske hamnat med lasten bak i lastbilen. Det är faktiskt riktigt trevligt att bara åka med när man inte har något annat för sig. Jag duschade, satte på mig pyjamasen, fick bananen i handen och gick ut när Amanda sa att hon var utanför. Amanda har en lite mer professionell uniform på sig i form av jeans och en tjock röd tröja, som inte är speciellt nyinköpt tror jag. Men som sagt, man klär sig i det som yrket kräver, och alla vet ju att en lastbilschaufför klär sig för att kunna sitta länge och bekvämt. Varför inte pyjamas är en mer populär uniform i detta yrke vet jag inte... för jag kan med erfarenhet säga att det är otroligt bekvämt och passar utmärkt.
Det tog en evighet för mig att kunna logga in på bloggen, hur en mac funkar kommer jag nog aldrig förstå. På vilket sätt blir den en smidigare dator om halva befolkningen inte fattar hur man startar den? Visst, jag vet att jag inte är den mest tekniska människan som finns och att jag inte är speciellt insatt i dessa ämnen men man ska väl för fan kunna göra ett vanligt frågetecken utan att yahoo kommer fram istället???! Tur att den tekniska lastbilschauffören vid min sida kan bistå med med hjälp då den efterfrågas.
Kul i bilen har vi iallafall
Nu vet ni
Strosar längs gatorna i mitt kära Oslo
Jag saknade det för mycket, jag var tvungen att åka. Den norska atmosfären drog i min kropp och jag kunde inte vänta längre. Tog bussen upp och nu är jag äntligen här, i mitt älskade Oslo!
Vi flyttade hem i mars och sedan reste vi i Asien, så jag har inte hunnit sakna Oslo något alls. Men det var när vi landat på landvetter och jag åkte hem för att packa upp efter resan som det slog mig, jag var inte i Norge längre. Det kändes otroligt konstigt att inte packa upp i vår lägenhet som vi bott i så länge och jag kände mig inte alls hemma i Göteborg. Klart att jag nu efter en tid hemma, åter kommit in i hur det är att vara svensk och jag tycker om det. Det är som att lära sig cykla helt enkelt.
Nu har jag åkt upp till Oslo över helgen bara för att hälsa på allt och alla. Jag bor hos min fina ex kollega AK och får äran att sova i hennes säng med nytvättade lakan. Veronica är också med uppe och tillsammans köpte vi med oss massa mat till de svältande norskorna som aldrig har några pengar kvar 5 dagar efter löning. Det svenska godiset var mest uppskattat och AK satte i sig cheez ballsen till mellanmål.
Det regnar men det är helt okej, det blir utgång ikväll iallafall. Vi ska ha förfest här hos AK, "vors" som det heter på norska. I morgon ska vi på strandfestival några stycken som ligger på Ingerstrand. Från 12 på dagen till 4 på natten håller det på. Tror inte att vi kommer befinna oss i kön kl 12, blir nog lite mer på kvällstid som vi anländer dit.
Nu ska vi koka färskpotatis från Sverige, samt äta sill, gräddfil och gräslök. Ska lära norrmännen hur en midsommarmiddag ser ut.
Nu vet ni
Vi flyttade hem i mars och sedan reste vi i Asien, så jag har inte hunnit sakna Oslo något alls. Men det var när vi landat på landvetter och jag åkte hem för att packa upp efter resan som det slog mig, jag var inte i Norge längre. Det kändes otroligt konstigt att inte packa upp i vår lägenhet som vi bott i så länge och jag kände mig inte alls hemma i Göteborg. Klart att jag nu efter en tid hemma, åter kommit in i hur det är att vara svensk och jag tycker om det. Det är som att lära sig cykla helt enkelt.
Nu har jag åkt upp till Oslo över helgen bara för att hälsa på allt och alla. Jag bor hos min fina ex kollega AK och får äran att sova i hennes säng med nytvättade lakan. Veronica är också med uppe och tillsammans köpte vi med oss massa mat till de svältande norskorna som aldrig har några pengar kvar 5 dagar efter löning. Det svenska godiset var mest uppskattat och AK satte i sig cheez ballsen till mellanmål.
Det regnar men det är helt okej, det blir utgång ikväll iallafall. Vi ska ha förfest här hos AK, "vors" som det heter på norska. I morgon ska vi på strandfestival några stycken som ligger på Ingerstrand. Från 12 på dagen till 4 på natten håller det på. Tror inte att vi kommer befinna oss i kön kl 12, blir nog lite mer på kvällstid som vi anländer dit.
Nu ska vi koka färskpotatis från Sverige, samt äta sill, gräddfil och gräslök. Ska lära norrmännen hur en midsommarmiddag ser ut.
Nu vet ni
Att vara en svensk
Flyttat hem från Oslo och kommit hem från Asien. Jag bor nu hemma hos mamma och pappa igen och har åter blivit svensk. Pappret från skatteverket hade redan kommit när jag kom hem från resan och på det stod det att jag nu är en svensk medborgare. Känns skönt, då är allt som vanligt igen.
Men det är just det, det känns inte som vanligt. Jag kommer inte ihåg hur det är att bo hemma och jag kommer inte ihåg hur jag brukade bo här. Visst, det mesta gör man automatiskt som t.ex. sätter handen på rätt knapp till en lampa utan att titta på den eller öppnar rätt köksluckor med en gång. När jag bodde hemma sist så gick jag i skolan och pluggade när jag kom hem. Det livet finns ju inte kvar. Sedan tog jag studenten och jobbade på sommaren på Willys tills jag flyttade till Oslo. Nu är det ett annat liv hemma och jag saknar Oslo väldigt mycket. När jag tänker på vad jag ska göra nästa dag så tänker jag i mitt norska tänkande, vilket fik man vill gå till och vilken buss man då måste ta. Men direkt efter, så slår det mig att jag inte bor där längre och varje gång blir jag lite nedstämd. Jag är färdig med Oslo och vill inte flytta tillbaka, men det betyder inte att man inte saknar det.
I sommar ska jag jobba på mitt gamla älskade Willys i Kungsbacka och det börjar jag med efter midsommar. Nu har jag alltså lite semester och jag är fullt aktiv på dagarna. Jag fixar in saker att göra varje dag för det känns inte som att jag kommer hinna allt sånt när jag väl börjar jobba. Jag ska åka upp till Oslo v.29 för att jobba, jag ska hjälpa min chef lite. Jag åker även till Oslo bara för att hälsa på, nästa helg och det ska bli otroligt kul för jag har saknat alla mina vänner sedan jag flyttade hem. Så lätt blir inte Norge av med mig!
Men det känns skönt att vara hemma och åter kunna få umgås med sina gamla kompisar. Idag var det nostalgi-känsla på hög nivå, då jag, Amanda, Sevieri och Anton kollade på när studenterna sprang ut från både Aranäs och Elof Lindälv i Kungsbacka. Förra året när 91orna tog studenten, jobbade jag i Oslo så att jag slapp se det. Men i år när 92orna sprang ut, var jag minsann på plats och det var blandade känslor. Herregud vad man ville göra om det och Amanda och jag stod med gåshud och såg på när 3orna sprang ut till dundrande musik. Den dagen för två år sedan, gick så orättvist fort, jag kommer knappt ihåg. Jag vill göra om det flera gånger för att verkligen kunna njuta av varje sekund. Jag var jättestressad hela studentdagen för att det var så mycket på en gång. Eller jag kanske mer ska kalla det upp-speedad än stressad eftersom det låter mer positivt och kul hade vi!
Taggar för att springa ut juni 2009
Min älskade klass, saknar den!
Nu vet ni
Men det är just det, det känns inte som vanligt. Jag kommer inte ihåg hur det är att bo hemma och jag kommer inte ihåg hur jag brukade bo här. Visst, det mesta gör man automatiskt som t.ex. sätter handen på rätt knapp till en lampa utan att titta på den eller öppnar rätt köksluckor med en gång. När jag bodde hemma sist så gick jag i skolan och pluggade när jag kom hem. Det livet finns ju inte kvar. Sedan tog jag studenten och jobbade på sommaren på Willys tills jag flyttade till Oslo. Nu är det ett annat liv hemma och jag saknar Oslo väldigt mycket. När jag tänker på vad jag ska göra nästa dag så tänker jag i mitt norska tänkande, vilket fik man vill gå till och vilken buss man då måste ta. Men direkt efter, så slår det mig att jag inte bor där längre och varje gång blir jag lite nedstämd. Jag är färdig med Oslo och vill inte flytta tillbaka, men det betyder inte att man inte saknar det.
I sommar ska jag jobba på mitt gamla älskade Willys i Kungsbacka och det börjar jag med efter midsommar. Nu har jag alltså lite semester och jag är fullt aktiv på dagarna. Jag fixar in saker att göra varje dag för det känns inte som att jag kommer hinna allt sånt när jag väl börjar jobba. Jag ska åka upp till Oslo v.29 för att jobba, jag ska hjälpa min chef lite. Jag åker även till Oslo bara för att hälsa på, nästa helg och det ska bli otroligt kul för jag har saknat alla mina vänner sedan jag flyttade hem. Så lätt blir inte Norge av med mig!
Men det känns skönt att vara hemma och åter kunna få umgås med sina gamla kompisar. Idag var det nostalgi-känsla på hög nivå, då jag, Amanda, Sevieri och Anton kollade på när studenterna sprang ut från både Aranäs och Elof Lindälv i Kungsbacka. Förra året när 91orna tog studenten, jobbade jag i Oslo så att jag slapp se det. Men i år när 92orna sprang ut, var jag minsann på plats och det var blandade känslor. Herregud vad man ville göra om det och Amanda och jag stod med gåshud och såg på när 3orna sprang ut till dundrande musik. Den dagen för två år sedan, gick så orättvist fort, jag kommer knappt ihåg. Jag vill göra om det flera gånger för att verkligen kunna njuta av varje sekund. Jag var jättestressad hela studentdagen för att det var så mycket på en gång. Eller jag kanske mer ska kalla det upp-speedad än stressad eftersom det låter mer positivt och kul hade vi!
Taggar för att springa ut juni 2009
Min älskade klass, saknar den!
Nu vet ni
